- Fika!
Nu har vårat fikabesök kommit på besök, var trevligt, synd man inte ses så ofta bara!
Nu har vi ätit middag, erik sitter och målar, och jag sitter och kollar tv, och skriver lite.
Och jag har tänkt på det här länge, om jag vill dela med mej om vårat projekt "skaffa barn" eller inte.. det är ju inget att skämmas över, att det tar lite längre tid, än vad det kanske gör för andra!
Så jag har bestämmämt mej nu för att jag kommer skriva om det, som en vanlig grejj, jag skämms inte.
Jag har vart utan p-piller / p-plåster nu i ett år, och erik och jag har sagt det att blir det barn, ja då blir det barn, vi har känt varandra så pass länge, så det skulle inte vara något misstag att skaffa barn ihop.. vi har inte försökt pricka rätt, utan det kommer när det kommer..
vi var oskyddade i ett år, och man hade funderingar på många gånger, varför blir det inte något? mensen kom som den skulle oftast, i mina depp och stressperioder kunde den försvinna en månad, och när den inte kom, så var ju första tanken " nu kanske?? vi kanske har lyckats" man gjorde test och hoppades på ett plus.. men nej, ett minus, dom gånger jag testa så kom det som ett slag i ansiktet.. det gjorde ont.. folk runt omkring vart med barn, fick barn, jag vart väldigt glad över dom, men avundsjukan var enorm.. vi ville ju med, det hade ju gått ett år..
jag minns att på en torsdag så sa jag det att jag skulle beställa en tid vid BM för kontroll och kolla så allt såg bra ut, om det var något fel eller så, PCO och sånt är ju väldigt vanligt (Jag har det alltså inte, det fråga jag på gyn om! ), och man kan ju få hjälp på traven om det skulle behövas, och det är ju kanon!
På fredagen skulle jag ut och festa , och bara för att så gjorde jag ett test, och då kände jag att jag vet ju redan vad det visar.. men jag gör det igen.. stickan har ju visat ett streck i nästan ett år..
Men upp på stickan kom ett streck, och ett till, två streck kom! jag fick hjärtklappning, och kände mej svimfärdig.. kunde ju inte stämma.. gjorde ett till, det visade samma.. trodde fortfarande att något var fel.. så jag gjorde ett tredje test.. och det visade lika! ett glädjerus kom genom kroppen.. jag var med barn! ♥ äntligen var det min tur!
Jag ringde till Erik och sa det att jag blir nykter över sista april, och erik undrar varför? det pirrade i mig, jag ville skrika! "Jag är gravid!!! " den lyckan jag hörde i hans röst, det går inte att förklara.. var underbart att höra!
men jag trodde innerst inne inte på det ändå.. så jag skynda mej ner på ica och köpte ett "riktigt" test, körde ju bara med stickor, och minsann, det visa ett superstarkt streck!
den kvällen var vi nog lyckligast i världen.. vi väntade vårat älskade barn, det var inte fel på oss!
Veckorna gick, jag fick inskrivningsdatum, då skulle jag gå in i v12 den dagen..
dagen innan på natten hade jag molande värk i magen, mensvärk, men tänkte inte mer på det, livmodern växte ju, hade ju haft "täningsverk" i magen av den förr..
Vaknade på natten av att jag hade grymt ont i magen , sprang på toa för jag trodde jag var nummer 2 nödig.. men näe.. gick och la mig igen, och vaknade vid fyra av att smärtan var hemsk.. sprang på toa igen.. och blodet rann längst mina ben, satt mig på toa, och erik vaknar till att ett dunsplask, minns att jag bara skrek att allt hade gått åt helvete!! hela toan var nedblodad.. tom i kroppen gick vi å la oss igen. erik var förstörd, jag kände mej bara tom, jag fick inte ens fram nå tårar.. sprang ett x antal på toa och klumpar efter klumpar kom, inte små, stora som tennisbollar om ens det räcker.. på morgonen när affären öppna fick erik fara till affären och köpa bindor, jag kunde inte röra mej, kom som sjöar av blod ur med, och var svimmfärdig.. men vad hjälpte en binda mot allt det blodet.. vi skulle ut och fira mors dag, men jag stanna hemma, orkade inte, så erik fick åka ut själv.. jag fortsatte mina besök på toa, lät som jag kissa men det var bara blod.. ringde 1177.. dom tyckte jag skulle avvakta och vara hemma, även om jag bönade om att jag ville komma in.. men nej..
Men efter massor med tjat så försökte dom få tag på gyn i gävle, men det var ju så jobbigt för då var dom tvungen att ta in en från jouren, för fans ingen gyn på helgen..
Men jag fick åka in, erik kom och hämta mej, och vi for med en jäkla fart in till gävle till gyn, för att stoppa blödningen så fick han ta bort klumpar från livmodertappen, och efter det sluta blödningen upp en hel del..
När jag kom hem så kom sista klumpen ut, för på VUL så hade jag en klump kvar som skulle komma ut..
På kvällen sas det inte många ord här hemma, var mest att vi trösta varandra med kramar och närhet..
Jag blödde i två veckor innan det äntligen tog slut..
Sedan har nu mensen vart borta i två månader, och jag har även testat mej någon gång nu , ifall det kan ha vart något, för det har ju hänt ganska många att dom blivit gravida innan första mensen kommit.. men inte jag..
har haft mensverk inatt, och i morrse när jag vaknade hade jag fått min mens, lyckan var nästan lika som när jag vart gravid, äntligen kom den ! :)
Så nu ska det börjas att producera bebis igen, och vi hoppas på att det inte ska ta ett år innan det är ett plus på stickan, här ska det bli bebis igen!
vi toklängtar!!!! ♥
Shit, vad du är stark som vågar skriva om detta. Jag blir verkligen imponerad av ditt mod.. Jag har oxå PCO, så jag kan förstå hur de har känns. Din och Erik "story" berör verkligen, sitter och är tårögd efter att jag har läst inlägget! Jag önskar er verkligen lycka till och nån gång kommer ni att få erat kärleksbarn. Ni kanske bara får vänta längre än andra! Massor av kärlek till er<3
Tack Snälla Anna! :) (vilken anna det nu är:) )
jag har inte PCO , skrev att det är ju många sm har det, och då kan det ta längre tid, och att som tur är betyder ju det inte att man inte kan få barn för att man har det :) vet jag många exempel på! :) när jag var vid gyn så bad jag honom kolla allt, och hade inte några blåsor, så jag var "ren", kan bara ha tagit lite längre tid för vi inte har prickat in rätt, sedan att jag kan ha haft en del hormoner kvar i kroppen från mitt p-medel :) Kram!
Gumman, jag vet vad du går igenom. Att få missfall är hemskt, eller ja missfall vet jag inte. Jag fick missed abortion och slapp därmed blödningar osv, men förlusten är densamma.
Det positiva är att nu vet ni att ni kan bli gravida så kämpa på. Jag håller tummarna för er och för att ni ska få eran efterlängtade bebis! För det kommer ni att få även om det kanske inte alltid känns så.
Och det är bra att du vågar skriva om det för som du säger, det är inget att skämmas över. Naturen har sina nycker och dom kan ingen råda över.
Stor kram till dig!
Kommer i håg lyckan jag kände när du berätta att ni vänta bebis. vet att jag kommer få känna den igen. våra kroppar fungerar konstigt ibland. jag har själv vart med om 2 missfall även om det nu är länge sen. men som du vet så har jag idag 2 barn. ohc det kommer även gå bra för er. jag håller tummar o tår för att det inte ska ta allt för lång tid.. massor me pussar o kramar <3
